ja det är krabba

Jag ligger i sängen och sörjer.
Det är ensamt. För ingen vågar komma hit och krama mej till friskhet.
Fast det förstår jag.
Men det hade varit lite fint.
Nämen det blir väl jag och talang och kräkshinken ikväll då.
Fy vilken självömkan.
Men det är faktiskt okej.
För jag har inte ens kunnat köpa några påskägg. Och inte gjort nåt påskpynt.
Fy vad sorgesamt.


Jag tror jag är allergisk mot kåvepenin (också)